Fem dagar utan socker genomförda. Huvudverken har kommit och gått, däremot sitter träningsvärken i. Som berget. Helt ärligt, det var brutalt igår. Överbelastade fotvalv, en värkande rygg och lårmuskler som gått ut i strejk. Allt är mammas förtjänst. Ja, och lite min så klart, jag går ju faktiskt upp för varenda backe. Det krävs en hel del svordomar, men aldrig mer ska jag vara 21 år och riskera knäproblem på grund av övervikt. Folk får säga vad de vill men det är inte hälsosamt att bära på för mycket.
Träningsvärken till trotts så blev det ändå 12km igår morse (tidigt som synden) men det var helt okej med tanke på vad jag annars hade missat. Sista halvan av loppet var helt underbar i riktigt vårlikt solsken och precis intill vattnet. Det är en av många fördelar med att bo i en stad bestående av öar och vatten, - naturen är helt underbar.
Rundan bjöd på många uppförsbackar, så därför gick resten av dagen helt enkelt utför... Ingen sån där enkel glidarbacke, utan en alldeles för brant, isklädd backe som man borde haft dobbar på skorna för att ta sig nerför. Naturligtvis har jag inga dobbar på skorna, även om jag har många pensionärsvanor så är isdobbar inte en av dem.
Det hela började när jag skulle fylla på det förbaskade pendelkortet som redan från början slukar en ganska stor portion av mitt CSN. Prishöjningen som inträffar varje år var helt enkelt brutal den här gången. en höjning med 400 kr i månaden var resultatet, och visst, de nya dubbeldäckarna
är coola och någon måste ju betala för dem men det finns varken kopphållare eller mjukare säten. Därför ringde jag till blekingetrafiken för att höra huruvida det kunde stämma eller ej, - vilket det gjorde.
Men! Det finns också numera ett studentkort. problemet är att det är så nytt att det inte riktigt finns ännu. Problem nummer två är att jag tydligen laddat på ett KLT-kort så det är utom Blekingetrafikens kontroll. Oh well, därför ringer jag (halvt iförd badkläder eftersom att jag skulle ta en lugn stund i badhuset med lite rogivande simning och sen bastu...) KLT och frågar om jag kan få tillbaks pengarna eftersom att det skett ett missförstånd. Mannen i telefonen hade (förutom noll engagemang) inte någon koll på hur någonting. Han arbetar inte direkt för KLT, han bara säljer deras grejer. Trots det sitter han på kundserviceavdelningen. Hmm... Efter en stunds dividerande kryper det fram att jag kanske kan få pengarna tillbaks, om jag tar kortet (utan att använda det) till Kalmar centralstation och pratar med dem där. Jaha, det blir torsdagens nöje efter skolan.
Som om inte detta var nog insåg jag att på grund av namnbyte (och lite försummelse och glömska) har jag missat att ansöka eller tacka ja till vårterminens fortsatta studier. Så efter en panikartad ångestattack och ett "hjälp mig mamma"- samtal samt lite klasskamrater med bättre koll än jag så verkar det ändå vara lugnt. Men det återstår att se, jag ska dubbelkolla i morgon.
Dessutom trillar det in veterinärräkningar, trasiga telefoner, bilförsäkring och så vidare denna månaden och vi har fått ta ett tråkigt beslut om våran lilla kise. Sammanfattningsvis ingen bra dag. Som tur är har jag världens bästa man och världens bästa mamma!
