Att se bra ut är ju alltid en het potatis. Det diskuteras midjemått, optimalvikt, storlekar och kläddockor. Det man ibland glömmer att prata om är att
må bra. Och visst, för många hänger utseendet ihop med måendet likaså hos mig. Men insidan då? Den vi inte kan se och kanske inte känner av fören det är för sent? Blodkärl, organ, skelett och leder? Jag kan ju bara skriva utifrån egen erfarenhet, men jag märkte inte av det där så mycket, - eller ville kanske inte märka av det. Sanningen var, och är fortfarande till viss del, att jag bara är 21 år gammal och borde inte få problem med leder och knän på grund av att jag bär runt en för tung kropp. Jag hade helt enkelt inte sett att min kropp förändrats de senaste åren men faktum var att nästan 15 kilo oinbjudet smugit sig på och gjort sig hemmastadda. Boven - jag struntade helt enkelt i det. Jag har ju aldrig varit tjock innan, så varför nu liksom? Men läsk, hämtmat och det lilla fenomenet "
att unna sig" bäddade ner sig i mina fett-depåer. Den som fick nog var sorgligt nog inte jag utan mamma. Och så arg jag var på henne! Men efter ett tag insåg jag helt enkelt att det var precis vad jag behövde eftersom att min spegelbild och den allt sämre (läs: helt obefintliga) konditionen inte lyckats övertala mig. Det är bara att sätta igång! Det är inte svårt, det är inte jobbigt och det är inte farligt. Det svåra är att bryta vanan att
inte träna, att
inte äta bättre eller mindre och att
inte bry sig. Det tar inte heller särskilt lång tid att skapa de nya vanorna, men kan ta tid att bryta de gamla. Mitt allra bästa tips är att ha någon med på tåget som hjälper dig att inte ge upp!
Ett litet OBS också till alla er där ute som har IBS. Mat och träning är medicin och det hittar jag inte på! Alla läkare, sköterskor och den dietist jag talat med kan inte nog poängtera att mat och träning är det enda som egentligen hjälper. Det finns ingen mirakeltablett som botar dig, inget fantastiskt kosttillskott som tar bort alla symtom, no no.
Sedan i mars förra året har jag haft bättre koll på min kost i och med kontakt med en dietisk för min IBS. Steg nummer två var att lägga till träning och motion för att förbränna det jag inte ville ha på min kropp. Jag kan ju inte annat än att hålla med om att gymkort är dyrt - om du inte använder det. Hur mycket pengar lägger du på fika, godis, chips, läsk, snus och cigaretter varje månad? Jag lovar att du har ett gymkort där om du byter prioriteringar. Ett annat sätt att förbränna är genom helt vanliga promenader. Investera i bra skor och knyt på dig dem så ofta du kan! Om du går minst 5km om dagen har du garanterat ökat din förbränning. Genom hela vintern har mamma släpat runt mig i spåret och jag är så tacksam. Resultatet har blivit att jag inte längre behöver släpas runt, för jag orkar själv nu. Visst är vissa dagar segare än andra, men så är livet.
Efter ungefär 3 månader är jag 7.5 kg lättare och 23 cm mindre om midjan. Jag har inte lidit, inte svultit och inte dött. Snarare tvärt om! Jag äter mat som smakar bättre, njuter riktigt ordentligt vid de få tillfällen jag äter godis, älskar min träningsvärk för att jag vet vilken nytta den gör. Och för alla er IBSare där ute: Jag som inte på flera år klarat av att äta frukt, grönsaker eller mjölkprodukter kan idag äta alla frukter, nästan alla grönsaker och har bytt ut nästan alla mjölkfria produkter mot laktosfria. Fatta vilken förbättring av livet! Jag har inte längre akuta magbesvär, nästan inga sjukdagar på grund av magen och jag kan gå längre än en mil hemifrån utan att fundera på vart det finns en toalett. Det ni!
