Underbart är kort heter det ju. Men hittills har det inte varit underbart, dock bestämde jag idag efter "löprundan" att det blir jäkligt kort. Jag pratar naturligtvis om kosten och avsaknaden av kolhydrater. Min kropp känns som en bil som rullar på sista ångorna och min löprunda var ett skämt. Jag vet ju att de människor som går över och äter t.ex. LCHF blir trötta och sega de första veckorna och resultat på träning och så kan ju dala. Men eftersom att mitt mål inte är att börja äta LCHF utan bara komma ur hjulspåren så är "invänjnings-perioden" alldeles för lång och inte värd tiden. Jag kom inte bara ur hjulspåren utan blev totalt golvad och åkte rakt ner i diket. Lite tidigt för mormors lilla kråka... Nej det är ingenting för mig. Jag behöver mina kolhydrater. Eftersom att jag tränar mycket och behöver träna mycket så fungerar det inte helt utan kolisarna. Ett experiment som inte hade lyckad utkomst. Och visst, en del av er tänker säkert "Men gud, hon ger ju upp alldeles för snabbt" och så kanske är fallet - om man hade för avsikt att äta kolhydratfritt en längre period. Min avsikt var två veckor och jag märker redan nu att de två tänkta veckorna inte kommer att ge mig det jag hoppats. Men då vet jag det! Nu ska jag äta min havregrynsgröt och sen kommer Natassja och vi ska lägga massa effektiv tid på att plugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar